En gång i tiden bodde vi tillsammans med Igna. Morbror / bror / bagare / inredare / konstnär / makeupartist / bra. Från att Amaia var tre, tills hon var sex år delade vi liv och lägenhet med Igna. Det var fina tider det.

När Amaia var tre år var hon riktigt trotsig en period. Inget behagade, allt var en konflikt. Jag blev galet stressad över situationen. Ingen av oss mådde väl särskilt bra just då. En av de morgnarna vägrade Amaia klä på sig. Jag behövde gå till jobbet. Situationen blev allt mer låst med en stressad mamma och en stressad unge i full konflikt.

Då ryckte Igna in. "Julie, gå till jobbet du... jag går med Amaia till dagis". Jag sprang uppriven men lättad iväg till mitt jobb, medan Igna och Amaia tog en lite lugnare morgon tillsammans. Till slut hade han lyckats få på henne både vanliga kläder och ytterkläder. På en enda detalj vägrade treåringen vika. Morbror lät henne ha sin vilja och passade på att ta ett kort på väg till dagis. Lylligare leende får man ju leta efter:



Ser du vad Amaia vann matchen om?

Det här fantastiska tävlingsbidraget skickade Amaia in för några veckor sen till Kamratposten. KP har blivit en stor favorit för henne den senaste tiden.

här är vi utanför högalidskyrkan och väntar på att sommarlovet ska börja
efter att ha sjungit och lusnat på tal,sånger,och pianospelande.

/Amaia

Skolavslutning 1A, juni 2008. Signe, Vilma, Karin och Amaia.

Jag: Om tio år är du 18 och då kanske du flyttar hemifrån.
Amaia: Vadå? Ska jag sova helt ensam? Utan mamma och pappa? (rätt upprörd)
Jag: Ja, det är klart.
Amaia: Nä, det vill jag inte!
Jag: Jag kan sova mig dig första natten.
Amaia: Bra. (lättad)

21 oktober 2008

Välkomna till Amaias första blogg. I första hand tänkte jag (mamma) lägga upp bilder, filmer och citat. Tänkt att skänka oss massa glädje, kanske särskilt om 10 år eller så.

Tänkte att Amaia själv också ska få skriva när hon känner fört. Hon är ju grym på att skriva. Som så mycket annat.

Och det är inte bara för att jag är hennes mamma som jag tycker det! Så det så.