En gång i tiden bodde vi tillsammans med Igna. Morbror / bror / bagare / inredare / konstnär / makeupartist / bra. Från att Amaia var tre, tills hon var sex år delade vi liv och lägenhet med Igna. Det var fina tider det.

När Amaia var tre år var hon riktigt trotsig en period. Inget behagade, allt var en konflikt. Jag blev galet stressad över situationen. Ingen av oss mådde väl särskilt bra just då. En av de morgnarna vägrade Amaia klä på sig. Jag behövde gå till jobbet. Situationen blev allt mer låst med en stressad mamma och en stressad unge i full konflikt.

Då ryckte Igna in. "Julie, gå till jobbet du... jag går med Amaia till dagis". Jag sprang uppriven men lättad iväg till mitt jobb, medan Igna och Amaia tog en lite lugnare morgon tillsammans. Till slut hade han lyckats få på henne både vanliga kläder och ytterkläder. På en enda detalj vägrade treåringen vika. Morbror lät henne ha sin vilja och passade på att ta ett kort på väg till dagis. Lylligare leende får man ju leta efter:



Ser du vad Amaia vann matchen om?

Välkomna till Amaias första blogg. I första hand tänkte jag (mamma) lägga upp bilder, filmer och citat. Tänkt att skänka oss massa glädje, kanske särskilt om 10 år eller så.

Tänkte att Amaia själv också ska få skriva när hon känner fört. Hon är ju grym på att skriva. Som så mycket annat.

Och det är inte bara för att jag är hennes mamma som jag tycker det! Så det så.